fredag, juni 15, 2012

My head is upside down

I was in a hurry yesterday och tog första bästa boken jag hittade i biblioteket. Väl hemma märkte jag att boken inte alls var i min smak och funderade på att dumpa den redan efter några sidor. Men what, vi ger den en chans iallafall. Nu har jag läst över 100 sidor and I´m stuck. Boken handlar om två människor, en tjej och en kille som är goda vänner. Vi får följa dem en dag om året, i tjugo år framåt. Första "dagen" är natten efter att de tagit examen. Ett kapitel fyllt av drömmar och funderingar över framtiden. Samma dag, ett år senare, får vi följa med hur livet format sig. Precis som kritikern Anders Lokko kommenterat på pärmen "Fångar livets och kärlekens omöjlighet" har boken även fångat mitt huvud.

Aldrig har jag känt mig så nedstämd, motiverad och förvirrad på samma gång. Och nonono, inte förvirrad över händelserna i boken, utan över mitt eget liv och mina drömmar. Vad vill jag av mitt liv? Varför känns det som om jag bara står och stampar på samma ställe? Alla mina drömmar, som jag vet att jag skulle kunna uppfylla bara jag gav järnet, varför vågar jag inte chansa? Jag kunde skriva flera sidor om mina drömmar och känslor, men då skulle ni förmodligen aldrig våga er in på min blogg igen pga. risken att somna med huvudet på tangentbordet. Men jag kan inte låta bli att undra, vad väntar jag på? Vad väntar ni på? Heter drömmar just "drömmar" för att de aldrig ska uppfyllas och bara vara en dröm helt enkelt? Eller är det bara vi som tvekar?


2 kommentarer:

  1. Håller med dig! You go girl!! Follow your dreams!

    SvaraRadera
  2. Dem har gjort en film av den boken ;)

    SvaraRadera

Varsågod och skriv en trevlig kommentar! Kommentaren syns dock inte förrän jag godkänt den.